vårtgemensammaliv

I dag bar det av till Capio(sjukhuset i stockholm) igen. Undra hur många gånger varit där. Idag var mamma med för första gången och vi lyckades komma dit fast pappas vägbeskrivning inte var den bästa. Väl där så kände dokton lite på mitt knä och sa att jag har ett glapp. Jag och mamma tog då upp frågan om skydd. Han tyckte det verkade som en bra idé så han ska försöka få ut remissen om det där skyddet. Men han sa att annars finns det inget det kan göra. En operation skulle inte göra det bättre. Fick se en film från när de var inne i mitt knä. Läskigt att se sitt korsband på film. Vi håller ju på med sånt på naturen med så var rätt intressant. Spännande hah.

Får se vad som händer nu. Han skulle ringa upp i morgon i allafall. Jag skulle vilja ha tillbaka tanken på att jag kommer kunna spela innebandy igen. Den tanken har känts omöjlig så länge. Jag kan inte tänka tanken att jag skulle springa runt på planen med en klubba i handen som de andra. Men får hoppas! :D

Nu måste jag plugga innan det blir småtjejerna.

Hejs

Aldrig mer igen, tack!