vårtgemensammaliv

Jag tänkte berätta om en ryggsäck. En ryggsäck som är fylld utav tur. En ryggsäck som gör att det går bra. En ryggsäck som gör att marginalerna är på din sida. Att såväl de stora som små sakerna i ditt liv löser sig på ett bättre sätt än väntat.

Den här ryggsäcken är speciell. Det är inte alla som har en sån. Vissa har den hela tiden. Det spelar ingen roll vad dessa personer gör så har de ständigt denna ryggsäck med tur med sig. Det är dessa personer som är högst upp, dom som alla andra vill vara. Sen finns det personer som har ryggsäcken ibland. Dessa personer lyckas ofta med det dom tar sig för fast det finns en del hinder på vägen de måste övervinna först. Men i slutänden så hjälper ryggsäcken alltid dem.

I eget fall så är den här ryggsäcken bara något jag har sett skymten av. Ibland har jag haft den på mig. Då har bra saker hänt. Men jag tappar bort den här ryggsäcken ungefär lika fort som jag tar på mig den. Den sitter där några timmar, om jag har tur så sitter den där ett helt dygn. Då går det bra, livet flyter. Men när livet flutit ett tag så sjunker det. Och då sjunker det djupt. Sen är det där nere ett tag. Ett tag som ofta känns som en evighet.

Jag vill vara en sån som har ryggsäcken i tryggt förvar. Men det där är sånt man inte kan bestämma. Man får försöka göra det bästa av situationen när man har ryggsäcken på sig. Och hoppas på att en dag, att en dag så får man den där ryggsäcken. Och då får man behålla den! Om det finns någon rättvisa så kommer den dagen.


jag saknar hanna. dumma tre veckor!
                                                                                       Emma